Vätternrundan 2019

Då var den avklarad. Vätternrundapremiären. Jag befinner mig fortfarande i någon slags Vätternblues. Lyckorus blandat med tomhet för att det nu är över. Det var så otroligt roligt. Och jobbigt. Och fantastiskt. Det här var definitivt inte sista gången.

Daniel och jag lämnade barn, hund och hus till farmor Ulla på fredag förmiddag och drog sedan mot Motala. Vädret var fantastiskt och när vi passerade Örebro och såg alla vindkraftverk stå helt stilla kom känslan av att det här skulle bli en riktigt fin runda.
Vi kom fram till Motala och huset vi skulle bo i tillsammans med tio andra cyklister någongång vid tretiden på eftermiddagen. Vi packade ur och begav oss ner på stan för att ändra starttid åt mig. Atmosfären i Motala var helt magisk. Gassande sol, uteserveringar packade med glada människor och fina cyklar i varje liten vrå av stan.

Efter samling med gruppen och genomgång av morgondagen åkte vi tillbaka till huset där världens bästa Manne (fd tävlingscyklist) hade fixat mat åt oss alla – pasta bolognese. Till mig hade han lagat glutenfri spagetti med vegansk köttfärssås. Alltså vilken service! Efter maten ställde vi i ordning allt inför morgondagen. Laddade fickor och väskor med näring och annat som skulle med och packade och pumpade cyklarna. Vid 22-tiden kramade jag kudden, men inte kom John Blund till mig inte. Jag försökte somna ända tills klockan var 03.15 och det var dags att gå upp. Alltså 0 timmars sömn. Jaja, en natt hit eller dit… Manne hade fixat frukost till alla oss som startade kring kl.05 så att vi kunde fokusera på att bli klara och sedan sticka iväg mot startområdet. Vilken lyx!

04:52 var starttiden för vår tiomannaklunga. Vi rullade försiktigt ut ur Motala efter motorcykeln. När den släppte drog vi igång. Som bestämt skulle vi köra belgisk kedja. Jag har tyvärr inte hunnit träna det så jättemycket (det här var nog fjärde eller femte gången i mitt liv) men i det här gänget känner man sig trygg och jag har ju legat bakom klungor många gånger i tidigare lopp så jag är inte rädd för att ligga nära i höga hastigheter. Men tycker att det är lite svårt att avgöra vilken hastighet jag ska hålla när jag ligger fram och drar, beroende på procent av lutning upp- eller utför. Men i det här erfarna gänget fick jag hjälp med den biten till en början ”gasa Sandra” ”håll igen Sandra”. Efter ett tag fick jag in känslan någorlunda. Ner mot Jönköping gick det lätt och vi dundrade på och snittade 36-37 km/h. Jag gick bak i svansen med jämna mellanrum för att äta och dricka då jag har svårt för det i klungan.
Jag hade blivit förvarnad om att Jönköping är rörigt, backigt och folk överallt. Det var det verkligen. Jag blev väldigt trött från Jönköping och ett par mil därifrån. Vi slutade att prata i gruppen, nya cyklister kom in i vår kedja (några riktigt starka som var en tillgång men även ett par som inte orkade hålla tempot och gjorde det jobbigt att jaga ikapp när de inte lyckades hålla kontakten med klungan). Här låg jag större delen av tiden fram till Hjo i svansen som någon slags grindvakt.

Planen var att vi skulle ha två stopp. Ett kortare kisstopp i närheten av Kaxholmen och sen påfyllning av vätska vid snabbstoppet i Fagerhult. Men när vi kom till Fagerhult var det rörigt och vi låg i omkörningsfil så vi blev tvugna att passera utan stopp och köra vidare ett tag till. Jag hade två 75 cl flaskor energidricka på cykeln och en 50 cl vatten på ryggen. Orutinerad som jag är hade jag lagt mobilen i samma ficka som flaskan. Den låg bra där men skulle jag dra upp flaska var risken stor att mobilen skulle åka med ur. Det ville jag inte, så därför vågade jag inte plocka fram den flaskan trots att de andra två nästan var slut. Hade lite smått panik då jag inte visste hur långt det var kvar till nästa depå. Klarade mig ändå på något vis till Hjo där vi gick in för ett kortare stopp. Jag tog Daniels ena flaska och han min. Vid det här laget var jag less på det söta och ville ha vatten också. Daniel fyllde på vatten medan jag letade upp mer energidryck. Efter ett par snabba minuter rullade vi vidare.

Nu hade solen börjat spricka fram och det börjat blåsa. En ganska kraftig kantvind som gjorde det svårt att hitta vindskydd. Jag började gå med i kedjan igen och precis när jag gjort min insats med att dra beslutades att vi skulle gå runt åt andra hållet för att parera vinden. *Pust*, blev alltså direkt en ny dragning i motvinden. Efter det fick jag gå ner och vila några varv. Här hamnade jag i en svacka ett bra tag och kämpade med att hålla mig kvar i svansen. Framme i kedjan turades nu endast fyra ur vårt ursprungliga gäng om att dra. Efter oss hade vi en gigantisk svans på säkert 100-150 pers. Jag ville verkligen gå fram och hjälpa till mer men det gick bara inte. Försökte äta och dricka så mycket jag kunde och fick faktiskt tillbaka lite kraft och kunde dra några varv till. Trots allt äger jag ett par tjejben. Även om det är ett par hyfsat starka ben så har jag svårt att mäta mig med killarna. De var verkligen grymt starka! Sista milen innan Motala gick det vansinnigt fort och det var svårt att komma fram mellan bilar och andra cyklister. Vi låg på ett led och zick-zackade vilket drog ut klungan och jag hade inte möjlighet att varken äta eller dricka. Så i en kort uppförsbacke efter Medevi tog orken slut och jag tappade klungan med mindre än två mil kvar till mål. Började snabbt försöka hitta en ny klunga att ta rygg på och snart kom ett stort gäng på ett 30-tal killar som hade bra tempo och jag frågade om jag fick kliva in bakom dem. Det fick jag och där kunde jag glida med ända in i Motala och för första gången på 30 mil se mig omkring och njuta av omgivningen. Det rullade på bra och med en mil kvar räknade jag ut att jag faktiskt skulle klara mig in under 8:30. Det var en helt magisk känsla att rulla över mållinjen efter 30 mil. Min längsta sträcka någonsin. Sjukt trött men så lycklig!

Min första Vätternrunda är avklarad och det har gått över alla mina förväntningar. Sluttiden blev 8:20. Det är jag faktiskt väldigt stolt över!

Team Gagnef + Tuna som somnat i skuggan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *