Back on track

Kanske på sin plats att uppdatera läget. Mitt senaste inlägg va när jag fortfarande drogs med den långdragna förkylningen efter Cykelvasan. Den höll i sig i sju veckor med två bihåleinflammationer och en öroninflammation. Någonstans där tappade jag lusten för allt vad cykling (och relaterande bloggande) heter. Jag var ju för sjutton bara sjuk hela tiden. Pratade till slut med min läkare, så vi kom överens om en ny dosering astmamedicin och som skulle ökas på vid minsta tecken på ny förkylning. Så när jag efter ytterligare ett par veckor åkte på jag-vet-inte-vilken-förkylning-i-ordningen under det här året så dubblerade jag min astmamedicindos. Och ta mig tusan. Ingen hosta och förkylningen gick över efter bara en vecka. Hurra! Sedan dess har jag *peppar, peppar* hållit mig frisk och nu är jag äntligen helt, hostfri efter att ha hostat dagligen sedan slutet på mars (ca sju månader). Min treåriga son sa härom dagen ”mamma du hottar inte längje. De e bja.”. 🙂

Alla dessa infektionsturer har så klart tagit på formen. Så när jag hade kommit igång någorlunda med träningen igen, i början på oktober, gjorde jag ett FTP-test (ett test där man räknar ut sin maximala medeleffekt/watt under 60 minuters cykling) för att se var jag befann mig. Den visade ett katastrofalt resultat. I våras hade jag en ftp på 223 W (fördelat på mina kilon ger det en watt/kg på 3,7) och nu hade jag sänkt den med 70 watt (man vill ha så höga watt som möjligt). Det fanns med andra ord lite att jobba med.

Nu har jag kunnat köra på i ett par månader. Skyndar långsamt och varvar högintensiva workouts på Zwift med styrketräning och lågintensiva pass på trainern eller ute på MTBn. Jag har blivit starkare igen (och ökat min ftp), men har fortfarande en bra bit kvar till den form jag hade i somras. Men konstigt vore det väl annars. Och det är ju ändå långt kvar till cykelsäsongen 2020. 🙂 Viktigast är att träningsglädjen är tillbaka.

Ride on!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *